Hej kära konfirmander!
Hoppas ni har det bra, är friska och snart kan njuta av jullov.
Jättetråkigt att vi behövde ställa in sista lektionen för terminen, men vi ville inte riskera att ge er den läskiga förkylningen som fanns här då.
Ja, snart är det jul! Och varför vi firar jul det har ni så klart koll på, eller hur!
Att Jesus Kristus föds i Betlehem av jungfrun Maria, att den heliga familjen inte fick plats i något hus utan behövde bo i ett stall eller en grotta och att herdarna hörde änglarna förkunna det glada budskapet om Jesus allt detta är ju det vi firar i julen. Men jul är inte en enda dag utan en ganska lång tid, faktiskt pågår julen en bra bit in i januari.
Varför är det så kan man undra!
Kyrkan inser att vi har svårt att ta till oss det fantastiska i julen bara så där med en gång, att vi behöver tid. Och att vi behöver lära oss (det tar hela livet) att julens händelser verkligen har med vårt eget liv att göra.
Vi säger ju att kyrkan är vår moder, men man kan också kalla kyrkan för vår lärare, vår pedagog. Vet ni förresten vad pedagog betyder? Den som lär ut något genom att gå bredvid. Det är precis vad kyrkan gör, hon går bredvid oss. Var och en där vi befinner oss, inte bara geografiskt, utan där vi är i vår ålder, hur vi känner oss, vad vi undrar och tänker…. I allt det vill kyrkan gå med oss och hjälpa oss att förstå livet, tron och vår kallelse som kristna.
Precis så är det också med julbudskapet.
Kyrkan låter oss få lära känna flera olika personer under jultiden som var och en vill visa på något särskilt av tron.
Så nu är det dags att plocka fram Biblarna!
Dags för er att ”träffa” några av de här personerna.
Slå upp Lukasevangeliet, kapitel 2 och läs verserna 41 – 52.
En spännande berättelse, och en av de få berättelserna där vi får veta något om Jesu uppväxt.
Kan ni se det framför er? En stor folksamling som är på väg, till fots, några rider kanske på åsnor. Och så plötsligt inser Maria och Josef att Jesus inte är med!
Kan ni tänka er in i hur de kände sig?
Rädda, oroliga, ledsna, förvirrade säkert lite arga också…. Jesus var ju verkligen olydig – hur stämmer det med er bild av honom?
Försök sätta er in i någon av personerna, Jesus eller Maria eller Josef, eller någon av alla runt om. Försök känna hur de kan ha känt och tänkt.
Kan den här berättelsen lära er något, kan ni känna igen er på något vis?
En helt annan person och en annan berättelse stöter vi på i Apostlagärningarna – ja precis, boken vi pratade ganska mycket om för ett tag sedan. Varje år firar vi St Stefanos, den förste martyren, dagen efter juldagen. Slå upp Apostlagärningarna, kapitel 6 och läs vers 8 – 10 och sedan kapitel 7 och läs vers 54 – 60.
Läs noga. Ser ni? Det är en fasansfull berättelse! Det är knappt så man vågar försöka sätta sig in i hur det var. Kan någon av oss föreställa sig hur det är att bli stenad? Nej, förmodligen inte.
Våld, terror, förföljelse… har det verkligen något med julen att göra?
Varför vill kyrkan att vi ska fira något sådant under julen?
Vad tror ni?
Poängen är inte att vi ska stanna vid det fasansfulla våldet, utan att vi ska se på Stefanos – vad säger han? Jo, han ber Gud förlåta dem som dödar honom!
Också vi behöver ju lära oss förlåta. Det enda sättet att lära sig det är att öva. Att börja med små, vardagliga saker och att också lära sig bli förlåten när vi själva gjort fel – Stefanos måste ha övat på detta tusentals gånger i sitt liv. Hur skulle han annars kunna be Gud förlåta sina mördare?
En annan aspekt av att vi firar Stefanos är att vi – även under julen – behöver komma ihåg att så många mänskor har det svårt på olika sätt.
Kanske vill kyrkan uppmuntra oss till att göra något för andra. Stefanos var en god och generös man. Han kan vara vår förebild!
Och – en sista Bibeltext för idag – slå upp Matteusevangeliet, kapitel 2 och läs vers 1 – 12.
De vise männen, stjärntydarna, som sökte efter Jesusbarnet för att hylla honom. De hade med sig de finaste gåvorna för att ge Jesus, kanske kan man säga att de gav honom allt de hade. De vise männen kan verkligen vara våra vänner och förebilder.
De vet att de vill följa stjärnan – Guds tecken – men de vet inte vart den ska leda dem, hur långt de måste resa eller ens vem de kommer att finna. Precis som i våra egna liv eller hur! Vi vet att vi vill vara Jesu lärjungar, följa honom och göra hans vilja…men vi vet inte alltid hur det ska gå till eller hur våra liv ska se ut. Inte minst i er ålder. Ni börjar närma er vuxenlivet. Vad vill ni, vad drömmer ni om, hur vill ni era liva ska få bli – det är stora och viktiga frågor. Som man ibland måste vänta rätt länge på för att få ett svar, eller en ”hint” om vart vägen leder. Ni kan be Gud att låta ”stjärnan” lysa tydligt i era liv, så att ni förstår vad han vill för er.
Här kommer en läxa tills vi ses nästa gång!
Hitta en julsång/låt ni tycker mycket om.
Fundera på varför ni tycker om den och ta med låten (i mobilen) nästa gång vi ses så alla kan lyssna och så får ni förklara varför ni gillar den.
Vi önskar er och era familjer en riktigt god och glad jul!!
Vi ses nästa år!
Sr Mirjam och Sr Ingrid